Lean leverantörsutveckling, del II

Centralt inom Lean är att skapa effektivitet genom korta ledtider. De korta ledtiderna ger i sin tur mindre lagerbindning, bättre leveransprecision samt att det bli enklare att upptäcka produktionsavvikelser. Korta ledtider gynnar leverantören, men det gynnar även kunden. Det finns alltså ett gemensamt intresse att få ner ledtider. Inom Lean ser man ofta ett problem i att få kunder att samarbeta i ledtidsprojekt. Jag menar dock att moderna inköpare som är inriktade på att utveckla försörjnings- och värdekedjan kommer att passa lean-leverantörer som handen i handsken.

En metod som används frekvent inom Lean är paretoanalys, ingen 'rocket science' precis, men de använder den på lite annorlunda sätt. Låt mig ta ett exempel. Nedan har jag skissat upp ett enkelt ganttschema för en lite komplexare leverans:

Ställer man istället tidselementen på högkant och sorterar dem i fallande ordning på klassiskt paretovis så får vi följande:

De flesta skulle nog, på klassiskt vis, ta russinen ur kakan, dvs de områden som har längst ledtid. De mindre lämnas utan åtgärd. Här har Lean en helt annat syn, inom Lean vill man att organisationen ska genomsyras av förbättringsarbete från produktion till styrelserum. Förbättringsgruppen sammansätts med personer från produktionen och de är dessa som leder förbättringsarbetet. Förbättringsgruppen ska sen coachas av chefer och ledning för att nå framåt i sin förbättringssträvan. De mindre åtgärderna löses bäst av förbättringsgruppen självt, men större åtgärder kan behövas lyftas till ledningen, eftersom de kanske fordrar investeringar i maskiner, lokaler och personal. De små åtgärderna är dock nog så viktiga, de gör att förbättringsgruppen känner att de har snabb framgång i några av sina åtgärder.

Ett sätt att klassificera förändringsåtgärder är genom s.k. PICK-chart (Possible, Implement, Challenge och Kill):

Detta hjälper förbättringsgruppen att klassificera förbättringsområdena så att det blir enklare att besluta om åtgärder.


Powerpoint:
PICK-chart mm

Lean leverantörsutveckling, del I

Likt väckelsepredikanter drar leankonsulterna land och rike runt. Trots att jag är relativt sekulariserad så ska jag medge att jag bevistat några av deras väckelsemöten. Mitt intryck är att Lean faktiskt innehåller en hel del värderingar och idéer som även finns i de moderna inköpsskolorna.

I korthet så är Lean en tayloristisk skola inriktad på effektivisering genom minskande av slöseri. I botten bygger Lean på TPS, Toyota Production System. Termen Lean myntades 1990 av författarna Womack, Jones och Roos , fritt översatt till svenska betyder den resurseffektiv. Grunden i Lean består av det s.k. Lean-templet:

Vidare har leanfantasterna plockat in mängder med skåpmat från andra skolor och modeller. Man kan finna klassiker som Pareto, Six-sigma, FMEA etc. Leanförespråkarna menar att man måste svälja hela religionen och bli fullt troende för att kunna uppnå resultat, men jag är själv mer måttlig och menar att man kan låta sig inspireras av dess idéer.

Det område där jag kan se mest nytta är inom leverantörsutveckling, dvs att genom nära samarbete med leverantörer utveckla relationer och respektive sidas verksamheter med målet inriktat på att åstadkomma en optimerad leverans- och värdekedja. Här menar jag att man, tillsammans med leverantören, skulle kunna välja Lean-skolan som den gemensamma plattformen för utvecklingsarbetet. Detta förutsätter dock att respektive företag i någon mån delar Leans grundsyn. Exempelvis är metodstyrning relativt centralt inom Lean, vilket kan stå i stark kontrast till den resultatstyrning som dominerar på många företag.

Jag tänker med jämna mellanrum ta upp några leankoncept som kan användas inom leverantörsutveckling.