Historia om offentlig upphandling

Nästan all upphandlingslitteratur har någon form av historisk tillbakablick, men oftast sträcker den sig bara tillbaka till 1920-års lagstiftning. Georg Linders klassiska handbok är kanske den bok som går längst. Den antyder att "reglerna utfärdades i slutet av förra seklet", men mycket mer än så får man inte veta. Så frågan är var det hela egentligen började?

Redan på 1700-talet kan man finna spår av offentlig upphandling. Främst via den s.k. Upphandlingsdeputationen som inrättades år 1716 av Karl XII. Deputationen köpte in förnödenheter och krigsmaterial under ledning George Heinrich von Görtz. Särskilt affärsmässighet agerande man inte, utan von Görtz kom snart att avsättas och avrättas. Det verkar inte ha funnits några formella regler, utan varje upphandlande enhet gjorde vad den tyckte var bäst. En sak är dock säker och det är att många upphandlingar föregicks av annonsering. Läs exempelvis denna annons inför en upphandling till brandväsendet, införd i Fahlu weckoblad år 1796:

I denna och många andra annonser kan man skönja att upphandlingen genomfördes med ett öppet auktionsförfarande.

Sannolikt är den äldsta lagen den förordning som instiftades den 20 december 1825 och kallas Kongliga reglementet om krono-auktioner. Denna lag omfattar både köp och försäljning, där två kapitel är starkt fokuserade på upphandling. Intressant är att man delar upp upphandlingen i köp av varor och entreprenader. En uppdelning som följt med länge och som vi än idag exempelvis kan se i olika tröskelvärden. Förordningen har en form av likabehandlingsprincip, där den säger att anbud från landsorten ska behandlas lika med de från Stockholm; ett begrepp som sedan utvecklats under seklerna. Vidare kan man läsa att upphandlingar ska annonseras minst tre gånger och senast sex veckor före auktionen. Därav finns det mycket annonser att läsa från denna tid. Exempelvis denna annons i Post- och inrikes tidningar 1845:

Läs hela 1825-års förordning i bifogad fil (4MB som tar en stund att ladda ner).

1825-års lag kom att leva i över 60 år innan någon kom på andra tankar, men till sist tog riksdagsmannen Henrik Fredholm bladet från munnen. Fredholm hade gjort studieresor i Tyskland där en lag hade trätt i kraft 1885. Den tyska lagen hade som syfte att främja den inhemska industrin. Utifrån sina tyska erfarenheter lade Fredholm fram två motioner (1887 och 1892), som först förkastades, men 17 november 1893 ledde de till en ny förordning.

1893-års förordning är i flera avseenden modern, här finns mycket av de regler som vi har idag. En företeelse som skiljer sig från dagens är att man reglerar många avtalsvillkor i detalj. Det fanns alltså inte samma frihet för upphandlaren att själv sätta upp villkor. Annonseringskravet är förstås lika starkt, vilket man kan se i många dagstidningar, exempelvis denna annons i tidningen Dalpilen 1898:

Läs hela 1893 år kungörelse i bifogad fil (9MB).

 

Den som är intresserad av den lite mer nutida historien kan exempelvis läsa den på Allegos hemsida.

Ett stort tack till Kungliga Krigsarkivet för tillhandhållet källmaterial.

Hur nya är våra moderna inköpsdoktriner?

Vi inköpare pratar om olika metoder, teser, verktyg mm som om de vore helt nyuppfunna och bara funnits något decennium, men är det verkligen så? Några exempel:

Inköpspolicyn betraktar vi ofta som ett modernt arbetsredskap som sätter upp ramar och etiska regler för inköpsarbetet. Vissa organisationer använder även policyn för att lägga fast vissa övergripande inköpsstrategier. Vem som var först med en inköpspolicy är omöjligt att säga, men som ett exempel kan man ta den amerikanska inköpsorganisationen NAPA (som bildades 1915). Redan 1923 antog de ett dokument som i princip är en inköpspolicy. Originalpolicyn från 1923 finns i vänsterhalvan av följande dokumentlänk: Principles and Standards of Purchasing Practice

Läs exempelvis punkten 3:

Köp utan förutfattade meningar, för att söka största möjliga värde för varje spenderad dollar.

Känns som man redan här började få känsla för de moderna begreppen om värde och kostnader, istället för bara styckpris. Detta styrks av olika författare från denna tid, exempelvis Helen Hysell (som var väldens första kvinnliga inköpsförfattare) som 1923 i sin bok The Science of Purchasing skriver:

Köpande är inte längre en maklig process för att köpa varor till lågt pris, utan ett vetenskapligt system för att säkra kvalitet, service, leverans och ett rättvist pris.

Att mäta inköp kan kännas modernt, kanske för att vi ibland tycker det är svårt och saknar utvecklade metoder. Men heller inte detta är så nytt. Ta exempelvis det så otroligt populära mätetalet inköpsprisvarians; det finner man i en mängd litteratur redan på 1930-talet. Sannolikt har det funnits ännu längre.

Det finns många fler exempel som visar att våra förfäder egentligen var mer moderna än vad vi ofta missleds att tro.

Köprättens historia

De äldsta skriftliga lagar som finns bevarade är landskapslagarna, typ Skånelagen, Västgötalagen eller Gutalagen. Exempelvis kan man läsa i den avskrift av Gutalagen från 1200-talet som förvaras på KB:

Caupir thu uxa tha royn hann vm thria daga …lastir fylgia hanum tueir. ann en hann ai dragr. annar en hann briautr

 Översatt till modern svenska så står det:

Köper du oxe, pröva honom då i tre dagar. Två fel följa honom: det ena, om han ej drager, den andra, om han bryter hägnad.

Som ni ser så tar man redan här upp viktiga frågor såsom definition av fel i produkt, skyldigheten att kontrollera varan samt reklamationsfristen. Notera även denna tids enkla text, det behövdes inte mer, folk förstod precis vad som menades. Detta är kanske nåt att tänka på när man ser nutidens svulstiga avtalsluntor, där skribenterna har fått betalt per ord.

Björkörätten från 1687 är en samling av nationella lagar utfärdade av olika kungar. I denna kan man exempelvis läsa Karl Knutsson Bondes stadga från 1450:

Konung Karl Knutson Stadga Om Verdet på åtskillige Varur och Köpenskap i Riket såsom Boskap / Ore / Kor / Vädurar / Får / Lamb ...

Bland annat försöker sig Bonde på att införa prisregleringar på olika köpeobjekt. Man kan alltså skönja att det börjar bli viktigt att reglera priset.

Det första verkligen samlade greppet om svenska lagstifning kom 1734 (ikraftträdande 1736). I denna lag finns en väl genom arbetad Handelsbalk ur vilken vissa delar lever ännu idag. Ta exempelvis 1734-års text:

Säljer man tvem ett; gälde skadan åter, och böte tijo daler; och then behålle godset, som först kiöpte.

Denna finns ännu idag i handelsbalkens del om tvesala. Vidare finns allt sådant som vi idag ser som självklarheter, exempelvis hävning (§2), reklamation (§3), skadestånd (§3), fel i produkt (§4). Man börjar också se de första tecknen på att man vill dela upp köp i största allmänhet från professionella köp. Hela kapitel 4 handlar om "Gross och Krämar-handel", som är en form av professionell handel.

I 1905-års köplag så finner vi det allra mesta som vi idag finner nästan självklart, men här finns också en del detaljregleringar som man sedermera tagit bort och istället lämnat åt avtalsparterna att avtala. Dagens köplag kallas 1990-års köplag .

Det professionella inköpets historia

Man kan fråga sig var och när det professionella inköpet uppstod. Efter att ha studerat äldre litteratur så skulle jag vilja påstå att det uppstod någon gång under 1850-talet i industrialismens smältdegel. De främsta drivkrafterna fanns i stålindustrin, textilindustrin och järnvägen. Utbyggnaden av den svenska järnvägen började 1853 och blev under slutet av 1800-talet ett enormt logistikprojekt; räls skulle anskaffas och distribueras, järnvägsstationer byggas, järnvägsfordon tillverkas och underhållas. Allt detta ställde högre krav på anskaffning och logistik. Det var främst varor som köptes och de viktigaste frågeställningarna var köpspecifikationen och transportmedel. Framför allt diskuterades hur kvalitet och kvantitet skulle defineras och mätas. Handeln byggde på lagstiftning från 1734. I början av 1800-talet ändras stavningen från "kiöp" och "inkiöpare" till den moderna stavningen. Titeln inköpare användes parallellt med titeln prokurist. Prokuristen var den som hade fullmakt att bedriva handel och utövade såväl inköp som försäljning, sannolikt var förhandlingsförmågan hans viktigaste egenskap.

Under epoken 1900 till 1945 formulerades många grundläggande inköpsprinciper. I kölvattnet av Frederick Taylors teorier om effektívisering krävdes effektiva metoder för försörjning av varor. Exempelvis formulerar Harris den så kallade Wilsonformeln 1913. Paretos teorier tillkommer i början av 1900-talet, så även Wrights inlärningskurvor för att nämna några. Ronald Coase lanserar sina första teorier 1937, teorier som sedan legat till grund för många köpa-tillverka-beslut. 1905 får Sverige en moderniserad köplagstiftning, som bl.a. tar upp skillnaden mellan engångsköp och repetitiva köp, första steget mot strategiskt inköp. Inspirerade av germansk rättstradition antar vi en ny avtalslag 1915. Bestämmelser för statlig upphandling börjar instiftas, förvisso med en stark politisk prägel. Under denna epok börjar produktfokuset att ändras från järnvägen till krigsmaterielindustrin och annan tillverkande industri. Sammantaget flyttar fokuset från köpspecifikationen mot logistikperspektivet och inköparen börjar bli mer analytisk. Det finns inte speciellt mycket svensk litteratur från denna epok, utan man läste företrädelsevis litteratur på det tyska språket, författare såsom Bucka, Klaas, Weber och Wittekopf. Den enda svenska bok jag funnit från denna tidsepok är Herman Jansson: En handbok för inköpare och förrådsmän från 1923. Den handlar mest om olika måttsystem, stålkvaliteter och tabeller över standardvaror, en halv sida behandlar avtal.

Efterkrigstiden 1946 till 1969 inleds med ett lugn på inköpsfronten. Det var inte längre så svårt att anskaffa material. För den som hade pengar var det inget svårt att köpa, det svåra var att sälja. Hursomhelst fanns det ändå ett intresse och någon gång under 50-talet föds Svenska Inköpsledares Förening. En förening för svenska inköpschefer som gav ut lite olika kompendier. I fokus låg främst tillverkande industri, typ varv och bilindustri. I 1952 års upphandlingskungörelse börjar kravet på affärsmässighet i statliga affärer att skärpas. Fokuset börjar flytta över mot affärsmässighet, värdeanalyser och beslutsstöd. En milstolpe i svensk inköpslitteratur är En praktisk bok om inköp som ges ut 1955 av öresundsvarvets inköpschef Hans Lindqvist (1919-1965). Hans bok kom i flera utgåvor och var en ledstjärna tills Peter Baily översätts till svenska 1973.

Under den globala eran 1970 till 1999 krymper avstånden och inköparna kan enkelt göra affärer runt hel jorden. Samtidigt som möjligheterna ökar så ökar konkurrensen, marginalerna krymper och innovativa lösningar måste fram. Produktlivscyklerna krymper, vilket gör att Tayloristiska skolor blir allt viktigare, tätt följt av slimmad logistik. Här föds också det moderna inköpet, exempelvis Kraljics portföljanalyser 1983. Van Weeles och Monckas första bibelutgåvor ser dagens ljus mot slutet av denna era. 1990 får vi en moderniserad köplag. 1973 och 1986 starkt moderniserade lagar för offentlig upphandling, med höga krav på affärsmässighet. Utöver varor så börjar inköparen handla med tjänster i större utsträckning än tidigare. I början av 1900-talet hade vertikal integration varit en central strategi för många företag, nu svänger pendeln tydligt över mot outsourcing. Tongivande i svensk litteratur blir Gadde, Håkansson och Axelsson.

Från 2000 fram till idag så tycker jag mig fått uppleva hur man alltmer integrerar leverans- och värdekedjorna. Fokus ligger på långvariga utvecklande affärsrelationer. Vi talar mycket om totalkostnader och värdeanalyser. Kategoristyrning och inköpsstrategier har blivit fundamenta. CSR-frågor har kommit i starkt fokus. Webben och andra elektroniska verktyg är inköparens vardag.

Men hur kommer vi att se på vår nutid om 20 år? Själv tror jag att vi står för en lång rad världspolitiska beslut vilka kommer att förändra världen i en riktning som är svår att förutsäga. En sak som jag känner mig säker på är bristen på energi och råvaror som kommer att förändra vår syn på inköp. Den förändrade synen kommer sannolikt att omkullkasta en del teoier och inköpsstrategier. Vi kommer delvis att se vissa inköpsskolor som förlegade, men de mest genomtänkta kommer att leva kvar.

Jag är idel öra om du har fler pusselbitar till inköpshistorien.