Är barter en inköpsstrategi?

Det engelska ordet 'barter' kan kort och gott översättas till byteshandel, vilken nog är världens äldsta handelsmetod. Förmodligen fanns den redan då människosläktet befann sig i apstadiet. En del konsulter har nu börjat damma av metoden och försöker höja dess status, så man kan börja fråga sig lite om hur pass bra den är.

Skattelagstiftningen sätter krokben, varor och tjänster får inte bytas i någon större utsträckning med mindre än att avtalsparterna utbyter fakturor (inklusive moms), baserade på något slags rimligt värde. Barteravtalet blir alltså egentligen ett dubbelriktat köpeavtal. Vi kommer kanske på detta sätt att få en mer balanserad avtalsrelation, utan armlängdsfasoner. Detta kan gynna en långsiktig relation.

När man frågar runt bland inköpare om de har några barteravtal så verkar det absolut vanligaste svaret vara NEJ. Utan att ha något statistiskt underlag så verkar det som barteravtal är ovanliga. En inköpare sa exempelvis "Barter är bara något försäljningsavdelningen sysslar med för att ragga nya kunder". Man kan alltså fråga sig om barter inte är mer en försäljningsstrategi än en inköpsstrategi?