Inköp i föreningar

När man talar om köpare så nämns ofta tre stora kategorier: konsumenter, företag och det offentliga, men det finns faktiskt en sällan nämnd kategori till och det är föreningar. Detta kanske beror på att det är en så heterogen kategori. Vi finner allt från ideella intresseklubbar till stora folkrörelser eller olika typer av ekonomiska föreningar varav en del nästan drivs som företag. Detta gör att köpbehoven kan såväl likna konsumentens som företagets eller det offentligas behov. Därför gjorde jag lite efterforskningar för att se hur olika typer av föreningar ser på köp i största allmänhet:

För ideella föreningar finns en mängd föreningshandböcker framtagna som ingående beskriver föreningsekonomin, märkligt nog är det nästan ingen bok som beskriver köpandet. Till sist fann jag Björn Lundéns bok Ideella föreningar där det står tre ynka rader, typ: "I litet större föreningar bör styrelsen sätta upp inköpsregler...". Det förefaller alltså att anskaffning genom köp inte är en väsentlig frågeställning i ideella föreningar.

Bostadsrättsförening är en av de mest vanliga formerna av ekonomisk förening i Sverige och är tydligt reglerad i lag. Som exempel tog jag Sveriges fem största bostadsrättsföreningar som enligt deras årsredovisningar sammanlagt har c:a 5000 lägenheter och omsätter 247MSEK per år. Deras totala spend genom köp är 186 MSEK, dvs c:a 75%. (Övriga 25% är skatter, arrenden, avskrivningar och löner). Det är med andra ord ganska stora volymer som köps. Trots detta skriver föreningarna inte speciellt mycket om hur inköpen går till, regelverk, policyer, strategier etc. Det som ändå ofta antyds är att köp sker genom upphandling som sker med stöd av förvaltaren. Dessa fem föreningar är pga av sin storlek säkert ganska välskötta, till skillnad från många mindre... man har ju hört om föreningar som köpt stora ROT-entreprenader utan ens ett formaliserat avtal. Detta är sannolikt anledningen till att det förekommit diskussioner om att instifta upphandlingsregler för bostadsrättsföreningar. 

Samfälligheter är en annan mycket vanlig typ av ekonomisk förening. Ofta handlar det om olika typer av samfälligheter där bostadsägare går samman för att dela på en resurs, exempelvis en väg eller en brunn. Vägsamfälligheter är en mycket vanlig typ av samfällighet, vars syfte är att underhålla en viss given vägsträcka längs vilken delägarna bor. Samfälligheten kommer alltså att behöva köpa mycket vägmaterial samt underhållstjänster, ibland kan det även bli fråga om markentreprenader. Eftersom många vägsamfälligheter erhåller offentliga medel så faller de många gånger under lagarna om offentlig upphandling... men hur många gånger har man hört en vägförening som följer LOU? Visst kan det vara så att många köp ligger under 5 prisbasbelopp och därmed kan direktupphandlas, men det är nog ändå långt ifrån alla.

Bland lite större folkrörelser finner man dock lite större intresse för inköpsfrågor. Ta exempelvis Hyresgästföreningen som bedriver ett aktivt inköpsarbete, har etablerat inköpspolicy mm. Jag tittade även på KRAV som också har ett strukturerat inköpsarbete. Det går säkert att finna fler organisationer i kategorin folkrörelser som är lite mer aktiva inköpsfrågor. Vad detta beror kan man fråga sig? Är det kostnadsmedvetenhet eller bara organisationens storlek som är drivande?

Sammanfattningsvis verkar det ändå som intresset för inköpsfrågor är ganska svagt ute i föreningslivet. Ibland kanske det är med rätta som frågan är oviktig, men säkert långt ifrån alltid. Man kan därför börja fråga sig om våra inbetalda medlemsavgifter, månadsavgifter, vägavgifter etc verkligen spenderas på ett så optimalt sätt som möjligt.