I en del inköparkretsar är det populärt att lägga sig i leverantörens val av underleverantörer. Påverkan sker i huvudsak på tre sätt:
- Köparen pekar ut underleverantörer i köpspec (förfrågan)
- Leverantören får i anbud föreslå underleverantörer
- Under avtalstiden ska underleverantörer godkännas (eller pekas ut) av köparen
Ser man sig omkring i förfrågningsunderlag, avtal mm så ser man mer eller mindre sofistikerade upplägg kring dessa tre metoder. Till och börja med kan man fundera vilka motiv en köpare kan ha med denna detaljstyrning. Några exempel:
- Köparen vill påverka reservdelsförsörjningen
- Köparen vill skaffa sig kunskaper om leverantörsmarknaden
- Köparen vill kunna påverka leverans- och värdekedjan
- Köparen vill kunna utesluta produkter av undermålig kvalité
- Köparen vill skapa skalfördelar på en viss produkt
- Säkerhetskrav ställer höga krav på spårbarhet
- Estetiska krav ställer krav på produktval
Jag fick tidigt lära mig att inte begränsa leverantörers handlingsfrihet. Beskuren frihet leder nästan alltid till högre kostnader för leverantören, kostnader som kommer att återspeglas i priset. Men som punkterna ovan antyder så finns det fördelar med att styra mot vissa underleverantörer. Ta exempelvis punkten med reservdelar: Alla inköpare som arbetat lite med investeringar har snabbt upptäckt att de stora kostnaderna inte ligger i köpeskillingen utan i alla livscykelkostnader. Kan vi styra vår maskinpark mot ett enhetligt reservdelslager så kommer detta att bli mycket mindre. Passar dessutom reservdelar av högre kvalité så kommer de att hålla längre.
Man kan också fråga sig vad hårdkodade avtalsklausuler om godkända underleverantörer är värda? Leverantören har till syvende och sist ansvar för sina underleverantörer; om en underleverantör kommer på obestånd eller slutar leverera av annan anledning så måste leverantören hitta ett alternativ; finns då en lista med förgodkända underleverantörer får den tämligen lågt värde.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEn viktig fråga i det här sammanhanget är ANSVAR.
SvaraRaderaJag vill i relationen med en leverantör ha klara ansvarsförhållanden. Om jag pekar ut vilka underleverantörer som leverantören ska använda så riskerar jag att vid ev problem mötas av leverantörens svar: "Det beror på den underleverantör du tvingade oss att använda." Den oklara situationen vill jag absolut inte hamna i.
Jag väljer dessutom leverantör för att få ut mest möjligt av hela värdekedjan. Detta säkerställer jag genom att välja en leverantör som kan erbjuda mig det UTAN att jag övertar leverantörens arbete att välja underleverantör. Jag måste ju förutsätta att den leverantör jag valt kan sitt jobb. Annars borde jag ha valt en annan leverantör...
Exakt. De jobbigaste situationerna är "av köparen tillhandhållet material", "avrop på köparens ramavtal" samt en del fall av materialbemyndigande. Det blir ofta fel i dessa upplägg. Nu kan dessa iofs vara nödvändigt ont, exempelvis av ledtidsskäl.
SvaraRaderaÄven om jag förstår att ni talar i generella termer så finns det ganska många fall, särskilt i outsourcing-scenarier, där man vill ha en direkt relation med 2nd tier leverantörer. Ett exempel är enkel montering av komplexa delar, där "vår" konkurrensfördel ligger i delarna snarare än montaget. Man gör det nog väl enkelt för sig om man förutsätter att leverantören alltid kan sourca på eget ansvar.
SvaraRaderaJo, det är klart att inlägget är ganska generaliserande, det finns nog många inköpskategorier där det fungerar utmärkt att styra leverantörsval långt ner i värdekedjan.
SvaraRaderaSom jag antyde lite i inlägget så kan jag se fördelar inom MRO-inköp. En köpare med en dyr maskinpark vill ju inte att en underhållare monterar in piratdelar med kort livslängd.