söndag 15 november 2009

Offentlig upphandling versus privat upphandling

Jag tycker att offentlig upphandling ibland får oförtjänt mycket kritik. Kritiken har ofta bestått i att offentlig upphandling är byråkratiskt och orättvist, men är det så? Visst, nya regelverk blir ofta eldorado för byråkrater utan pedagogisk förmåga, men jag har kommit fram till att det inte behöver vara så. Nåväl, jag beslöt mig för att studera skillnaderna. Notera dock att min egen erfarenhet av offentlig upphandling har utsträckt sig till deltagande i anbudsprojekt riktade mot offentlig upphandlare, därför har jag inhämtat kunskap från litteraturen. (Främst boken Upphandlingens grunder av Kristian Pedersen)

Till att börja med så tycker jag att vi ska titta på begreppet upphandling. Vi brukar definiera begreppet såsom de aktiviteter som följer från utskick av förfrågan till slutande av avtal. För upphandlarens del kan arbetet förvisso påbörjas långt innan man möter leverantörsmarknaden. Upphandling är bara en mindre del av en inköpsfunktions ansvar, ofta säger vi att den utgör en del av det taktiska inköpet. Såväl privata som offentliga upphandlare deltar även i såväl strategiska som operativa inköpsfunktioner, men då under en annan arbetsrubrik.

Egentligen kan man konstatera att den private upphandlarens arbete inte skiljer sig mycket från den offentlige: Processerna är ganska lika, förfrågningsunderlagen brukar utformas på samma sätt och lagar såsom avtalslag och köplag är desamma. Den enda egentliga skillnaden är den offentlige upphandlarens skyldighet att följa LOU eller LUF. Vad är då LOU/LUF? Som jag ser det så är det ett regelverk där man definierat vad ordet affärsmässighet betyder (och förstås skyldigheten att vara affärsmässig). En privat upphandlare kan lägga lite vad han vill i detta ord, men om man ser sig omkring så finner man att många privata upphandlare faktiskt tänker på samma sätt om affärsmässighet som LOU/LUF. När man tittar på policys och upphandlingsinstruktioner för stora koncerner eller globala företag finner man förvånansvärt stora likheter med LOU/LUF. Nåväl, sammantaget skulle jag vilja se offentlig upphandling som en spelplan lite likt den private upphandlarens, men i centrum står affärsmässighet:


Jag har gjort en kort studie i skillnaderna mellan privat och offentlig upphandling, nedan finns mitt resultat i form av enkla ja-nej-svar. Observera dock att dessa svar är långt ifrån hela sanningen utan endast ett förenklat sätt att synliggöra skillnader:


Den här tabellen är förstås inte fullständig men den ger oss en fingervisning om skillnaderna. Var och en kan nu göra en värdering av de olika systemen. För min egen del - såsom privat upphandlare - så är det egentligen bara två punkter som skulle kännas betungande i offentlig upphandling; Dessa är leverantörens möjlighet till överprövning av tilldelningsbeslutet samt rätten till skadestånd vid felaktig tilldelning. Övriga punkter kan jag ta till mig och har faktiskt redan gjort i många olika sammanhang. Jag tror också att många andra privata upphandlare skulle ha nytta av en del av idéerna från offentlig upphandling.

Jag är givetvis inte den första som funderat över skillnaderna mellan privat och offentlig upphandling. En intressant studie har gjorts av Göteborgs universitet:

3 kommentarer:

  1. Är det inte ett stort problem att samma leverantör kan vinna ett anbud med tex lägsta pris år efter år, eftersom den offentliga upphandlaren är låst till regelverket LOU och måste handla med den som ger bäst anbud. Även fast produkterna är undermåliga. Tänkte främst på maten till våra stackars pensionärer.

    Tänker jag fel?

    SvaraRadera
  2. Man kan tycka det är fel när det inte är den anbudsgivare som man själv tycker är bäst som vinner. Om det nu verkligen är fel som vinner så beror det inte att utvärderingen var fel utan på att man valt fel utvärderingskriterier. Offentlig upphandling har ju den lilla egenheten att upphandlaren måste bestämma sig för kriterierna innan han skickar ut förfrågan.

    I det fall som du beskriver så verkar det som upphandlaren valt kriteriet lägst pris och inget annat. Då kommer också lägst pris att vinna. Går man på den metoden så måste man förstås vara mycket noggrann med kvalitetskriterierna i kravspecifikationen. Det kanske är där problemet ligger, diffus kravspecifikation. Vad är det man har köpt?

    Jag köper inte mat i tjänsten, men problemet är detsamma på många områden, dvs hur ska kravspecen se ut. Detta ställs särskilt på sin spets när inköparen reprsenterar slutanvändaren.

    SvaraRadera
  3. Att byta upphandlingsmodell från lägsta pris till ekonomiskt mest fördelaktiga torde väl öppna upp för att såväl kvalitetkrav som miljökrav kan viktas mot priset, eller? Till nytta för såväl pensionärer som deras barnbarn...

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.