Jag läste boken Strategic Supply Management; principles, theories and practice (Cousins et.al.), i vilken man beskrivit hur utvecklad en inköpsavdelning kan vara eller inte vara. Författarna har tagit fasta på fyra nyckeltal; inköpskompetens, intern integration, strategisk planering och status. Genom att mäta olika nivåer på dessa har de sedan konstaterat att det huvudsakligen finns fyra typer av inköpsavdelningar; strategisk, celebritet, outvecklad och kapabel inköpsavdelning:
Senare har Tassabehji och Moorhouse utvecklat det här resonemanget och ställt graden av kompetens mot graden av internt stöd och integration. Förutom att de visat ovan nämnda kategorier så utvecklar de resonemanget kring olika typer av inköpare och inköpsavdelningar:
Vådan av att ha en inköpsavdelning med såväl låg kompetens som svag intern förankring inser vi alla, men är båda svaga kanske vi inte behöver inköpsavdelning alls. Det mest intressanta i den här studien är celebritetsinköpare och frustrerade inköpare. Om vi tittar på
celebritetsinköparna först så är dessa inköpare med låg kompetens som höjs till skyarna och har ledningens fulla stöd. Men vad händer? Man kommer inte att ha förmåga att göra speciellt innovativa affärer om ens göra några alls. Den strategiska förmågan är urusel vilket långsiktigt kommer att leda till sämre lönsamhet. De
frustrerade inköparna å andra sidan, har all kompetens och affärsmässig uppfinningsrikedom, men har blivit dömda till kameral återhållsamhet för att inte störa verksamheten. Konsekvenserna är lika illa här, affärer och strategier kommer i skymundan. Även om kompetensen finns så kommer den inte till sin nytta. Kompetensen kommer dessutom att fly företaget för intressantare uppdrag.
Vad kan vi dra för slutsats av det här resonemanget? Jag skulle vilja säga att det finns två vägar:
Antingen har vi kompetenta strategiska inköpare som har fullt mandat och ledningens stöd eller så kan företaget undvara inköpare. Sen är frågan om vi är tillräckligt självkritiska för att på egen hand bedöma vilken kategori vi tillhör. Jag tror de flesta inköpare vill placera sig själva upp i högra hörnan.
Nu ska jag kanske inte var besvärlig, men för mig finns det bara två tyer av inköpsorganisationer:
SvaraRadera- De som skapar relevanta och substantiella resultat
- De som inte gör det
Inköps fokus måste bli UTÅT, inte inåt där vi försöker analysera och etikettera oss själva.
Fantastisk blogg! Här finns många spännande resonemang!
SvaraRaderaJag kan hålla med om att resonemanget ligger på en väl så teoretisk nivå, knappast något man sitter och filosoferar över dagligen.
SvaraRaderaTyvärr har sista inläggen blivit lite väl analytiska, men det blir det snart ändring på med några inlägg om inköpsstrategier.
Hej,
SvaraRaderaVill forst tacka for en mycket intressant blogg som jag nyss ahr funnit och kommer att folja med stort intresse. Jag jobbar sjalv med strategist inkop tycker att de teoretiska resonemangen ar mycket intressanta. Angaende klassifieringen av inkopsorganisationen sa finns det ju manga modeller; har tidigare anvant en modell (R.M Monczka )dar 13 element (sasom Strategy, Supplier Partnerships, Supplier Integration, Early Supplier Involvement, Oranisation and Teaming etc) bedoms efter en 10 gradig skala och slutresultatet visar tydligt var inkopsorganisationen befinner sig i termer av operationell - stategisk, fristande - integrerad osv..
Ser fram emot en fortsatt bra blandining av teori och praktiska tips pa omradet. Keep up the good work
Tack!
SvaraRaderaJag sitter just och filar på ett inlägg om benchmarking av inköpsorganisationen, så jag blir nyfiken. I vilken av Monczkas publikationer är det nämnd modell beskrivs?