Fritt översatt till svenska så skulle jag vilja benämna modellen Totala anskaffningskostnader, men jag väljer ändå att kalla den TAC, eftersom det är det gängse namnet. TAC:s koncept bygger på att dela upp produktens anskaffningskostnader i kostnader på leverantörs- respektive beställarsida. Vad avser beställarkostnaderna så omfattar dessa främst de kostnader som erfordras för att beställa, ta hem och kvalitetssäkra produkterna. Leverantörskostnaderna delas in i olika kategorier för produktens framtagning och leverans.
Huvudsyftet med modellen är förstås att se till totalkostnader, precis som med TCO och LCC, men ett delsyfte är att göra värdeanalyser på leverantörs- och beställarsidorna för att se om ändringar kan medföra sänkta totalkostnader.
Min uppfattning är att den här modellen passar bra i tillverkande industri där de köpta produkterna bara ska gå vidare till vidareförädling för att sedan säljas. Jämför med TCO och LCC som passar bättre för investeringar som ska ägas och förvaltas under lång tid.
Källmaterial:
Totala anskaffningskostnader
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.